Historia (Detta material är tagit från ett äldre material ur Lundbys Historia)
 
Under slutet av 1930 talet gjordes en plan för Lundby i Göteborg. Modellen som användes hämtades från Sovjetunionen och den kallades bandstadsplan. Iden var att bostadsbebyggelsen skulle befrias från den störande industrin, samtidigt som arbetsresorna  kunde göras korta.

I Lundby gjordes en långsträckt industri zon längs Göta älv och en parallell bostads zon norr om denna. mellan dessa zoner fanns ett område för parker, kolonilotter och handelsträdgårdar. För den ökade biltrafiken planerades dels huvudvägar med skyddszoner, dels smalare botads gator. Dessa två system skulle sällan mötas, och därmed minskade riskerna för olyckor och framkomligheten ökade.

Märkligt nog var Ebernezer Howards ide om garden Cities ännu inte död. Den dök upp i modifierad form strax efter andra världskriget i Sverige. idéerna kom från Storbritannien och USA. Trots  funktionalisternas otroliga genomslag inom kulturella och politiska eliten fanns det kritik, och den växte under 1930 talets gång. Funktionalisterna lyckades aldrig utveckla lamell hus systemet, utan låste fast sig i dogmatism.

Grannskapet enheten skulle vara en mindre enhet i en stor stad, en enhet med ett relativt självständigt liv. Staden skulle växa genom att grannskapenheten lades till grannskapsenheten. Enheten skulle bestå av ett område med bostäder runt ett centrum. I enheten skulle allt för det dagliga livet finnas, butiker, skolor, kyrkor, parker och kulturella institioner som teatrar och biografer.

Perry och hans anhängare menade att man genom grannskapsenheterna inte bara löste problemet med den kaotiska bebyggelsen och tillväxten, utan man kom också tillrätta med den okontrollerade storstadens sociala problem.

I Sverige fick modellen en tydlig politisk och social dimension. I bostadssociala utredningen från 1945 radade den ledande planeringsideologen Uno Åhren upp en mängd fördelar med grannskapsenheten. Den viktiga gruppsamhörigheten mellan människor befordrades. Planmodellen stärkte den demokratiska människotypen, som karakteriserades av självverksamhet, och samarbetsvilja.

Grannskapets centrum skulle bli skulle bli ett forum för det kollektiva livets naturliga sammanstrålande, enligt Åhren.

En av de första grannskapsenheterna i Sverige blev Norra Guldheden i Göteborg, som stod färdigt 1946. Stadsdelen byggdes med omkring 600 lgh och centrumet allt som ett centrum skulle innehålla. En större grannskapsenhet byggdes i Årsta i Stockholm 1945-51. Enheten fick ca 25 000 invånare. Årsta centrum blev färdigt i mitten av 1950 talet. Det var den dittills största centrumanläggningen i en grannskapsenhet. Här byggdes flera lokaler för offentlig kulturverksamhet.

Men de grannskapsenheter som byggdes fungerade aldrig som det var tänkt och så småningom blev det innehållet allt mer urholkat. Planeringen och byggandet av Lundby centrum (Wieselgrensplatsen) i Göteborg visar vad som kunde hända. Enligt stadsplanen från 1955 skulle det centrala byggnadskomplexet i centrum innehålla medborgarhus, post, bank, bio, sjukkassa m.m. som inramade platsen med 260 parkeringsplatser.

Men de ursprungliga planerna förändrades kraftigt. Av grannskapsenheten blev det bara ett köpcentrum med 700 parkeringsplatser och en samlingssal.

Numera har Posten lagts ut till andra butiker men det finns ett torg kvar och många butiker, Konsum och Willys m.fl. har tagit plats så nog är det en levande centrum idyll om än mindre än Nordstan i Göteborg.